Supa bort blygheten?

Var på en födelsedagsfest härom veckan. Förutom värme & mygg hade jag ganska trevligt, och var liksom de flesta spiknykter. Några drack dock, men höll det på en kul nivå ;)
Vad jag ska komma till är att jag träffade en kille där, let's call him Johan. Johan var charmtrollet nummer 1, och när vi skulle till bussen jagade han bort alla myggor runt mig och var sådär allmänt gentlemannaaktig. Smått SMSande under helgen ledde till en fika på måndagen.

Johan (som drack en del på festen) var såklart nykter då. Och vet ni vad det sorgliga var? HAN VAR SÅ JÄVLA TRÅKIG! Jag slet som ett djur för att hålla igång någon form av konversation, och han mest satt där och mumlade. Det värsta enochenhalvtimmesfikat jag någonsin varit på. (och nej, vi har inte snackat något mer sen dess).

Jag blev inte direkt ledsen eller något, vi hade helt enkelt ingenting gemensamt. Men om man är på en första dejt (finner inget bättre ord..) kan man väl åtminstone anstränga sig? Prata om vädret eller berätta om sina syskon eller vad som helst?

Känns bara så sorgligt att han var prince charming på fyllan, men årets torrboll annars. Jag har liksom inga problem med att folk dricker, men att dricka endast för att våga prata känns ganska fel.

Ska man dricka så ska man göra det för att det är gott (men hitta en 17-åring som gör det), för att känslan är skön (?) eller liknande. Men sup inte bort blygheten, det håller liksom inte.

/Petro