- Jag känner mig alltid, utan undantag, supertjock när jag provar jeans. Men jag är inte tjock. Så då blir jag sur, eftersom smala jag ser så tjock ut.
- Jag fattar inte storlekarna nu för tiden. På den gamla goda tiden, när jag köpte mina första stuprörsjeans (gaaah, jag känner mig gammal, det var i sjuan eller åttan ;O) kunde jag ha storlek 27. Och jag kan fortfarande ha de jeansen. Nog för att de är trasiga och slitna, men det är ju inne nu, right? Men nu är det typ storlek 29 minst, fast de blir ändå alltid supertajta över låren, och 20 decimeter för långa.
- Provrummen är alltid vaaarma, trånga och dåligt belysta. = extra tjockisfaktor.
Så jag går i mina favvosar, de grå, slitna från sjuan/åttan, och hoppas att jag en dag ska hitta ett par lika perfekta.
Pussar på er, tjocka som smala
Petronella
för övrigt tror jag inte att någon vuxen kvinna kan ha storlek 24 på byxor utan att vara anorektiker. Och är man en proportionerlig strl 24 är man fortfarande ett litet barn, och bör därför handla på barnavdelningen. --> och inte exponera sin kropp med tajta jeans, urringningar eller annat syndigt!
1 kommentar:
Jao, det va så jag ovkså tänkte; men hallå, jag är ju smal, varför ser jag tjock ut? ungefär.
Och indeed på provhytterna.
//Tova
Skicka en kommentar