Mina bröst är inte allmän egendom ditt äckel!

Blodssystrar. Jag ber om ursäkt. Jag skäms. Inte för vad som hände, utan för min reaktion på det som hände. Jag fattade liksom inte vad som hänt innan det var för sent att reagera. Så jag reagerade inte. Och det borde jag ha gjort.

Jag och Simone var på väg från Filmstaden ikväll. Går över bron vid Drottninggatan, mot Stora Torget. Ser ett gäng fulla killar/män/svin. 3-4 stycken bara. Ska passera dem. De tar upp halva trottoaren så vi sicksackar oss emellan. När vi nästan är är förbi, känner jag en hand, som varken är min eller Simones, greppa tag om mitt vänstra bröst. Bara en sekund. Sen är den borta och killarna/männen/svinet likaså. Och jag tänkte liksom inte på det först. Sen insåg jag. En okej reaktion, i ren blodssystraranda vore ju förstås att springa ikapp killen och säga något i stil med:

"Ursäkta, jag vet inte ifall du förstod det själv, men det du gjorde när du greppade tag om mitt bröst utan tillåtelse kallas sexuella trakasserier. Jag bryr mig inte om hur full du är, så jag hoppas du har en jävligt bra ursäkt på lager för att jag inte ska anmäla dig till polisen här och nu."

Men, som jag nämnde tidigare, fattade jag liksom inte vad som hänt förrän det var för sent. Så jag ignorerade och gick vidare. Ville väl inte göra en höna av en fjäder. Insåg sen att det är bättre att göra det än att låta den lilla fjädern ligga kvar och låtsas som att den inte existerar.

Så själva incidenten kan jag ta. Det är ingen större deal för mig känslomässigt. Men min reaktion? Euw. Så från djupet av mitt hjärta, jag ska bättra mig. För om inte vi blodssystrar står upp och säger ifrån, vem fan ska då göra det? Usch.

Det är dags att sätta ner foten, det är dags att visa vad som är okej och inte. Dags att sätta åt de mansgrisar som inte vet var gränsen går. Kvinnogrisar också för den delen.

Petronella