Voices in my head

Okej, det känns som att jag sitter och skriver med mig själv här (inte för att jag har något emot mitt eget sällskap. Lalalaaaa, jag har lots of imaginary friends!)

I alla fall så fick jag en chock när jag såg "Blodssystrar - sista föreställningarna i December"-eventet @ fb. Först för att jag såg mig själv i underkläder (tro det eller ej, men det finns inte jättemånga sådana foton), sen bara för att jag saknar teatern & alla er systrar. Resultatet? En gapskrattande P i skolbiblioteket. Great !

Kom på mig själv med att flumma till ordentligt imorse. Stod (...) i bussen, såg alla människor, och framför allt kvinnor, och tänkte att jaa, vi hör ihop. Vi är alla en och samma, fastän vi är så många. Och jag kände total harmoni med omvärlden, som att inget kunde gå fel.

Vet inte vad jag har råkat röka.
/Allas vår Pe