Blåbär

Första inläggt efter den stora olyckan (det vill säga att Blodssystrar tagit slut (?)).

I'll still be here på bloggen, har inte så mycket att rapportera teatermässigt än så länge, men det kanske jag inte gjorde förr heller.

Jag tror att jag fortfarande är i förnekelsefasen. Jag kan inte fatta att det är slut efter så här lång tid. Men jag tycker vi fick ett superbt avslut på en underbar tid tillsammans (ja, jag vet att vi kommer finnas kvar osv, men det är ju inte samma sak..). Visst blev föreställningen lite kaos, men 16 av 17 gick å andra sidan långt över förväntan!

Superhärligt att säga farväl till scenen, gradängen och bara dansa bort sorgen igår. Tack för musiken btw DJFerkó!

Hmm. Jag blev tårögd vid flera tillfällen igår. Men jag har liksom inte gråtit ut. Vet inte om det är förnekelse eller om jag bara vet att vi finns kvar men på andra sätt. Som Maria sa, resan slutade aldrig!

Vi syns igen såklart, men tills dess:

Fortsätt vara de coola, snygga, underbara kvinnor jag har sett er utvecklas till, och som jag kommit att beundra! Från djupet av mitt hjärta, jag älskar er. Och det är nog den bästa kärleksförklaring jag kan formulera i ord utan att börja gråta här i skolbiblioteket.

Pe