One upon a time...

Börjar känna mig smått ångestfylld när jag tänker på att vi är nu närmare slutet än vi nånsin varit tidigare. Det kommer kännas tomt och jag kommer sakna att vi varje tisdag och torsdag befann oss på teatern för att repa. I mer än ett år har jag spenderat en dag i veckan på teatern för att ägna mig åt att skriva manus och i ett år har mina tisdagar och torsdagar kl.18-20 spenderats på teatern för att repa och spela teater. Vad ska jag göra på på de här dagarna kl.18-20 när det här är över? Kommer ihåg första gången teatergruppen möttes då jag satt på kontoret innan och träffade Johanna och Liza för första gången. Var taggad och samtidigt lite nervös innan, att det äntligen hade blivit dags att börja med pjäsen! Vi var i danssalen och lekte lekar för att lära känna varandra. Då trodde jag aldrig att jag skulle sitta här och skriva om att det här snart är slut. Vi har haft premiär! Vi har bara 2 offentliga föreställningar kvar! Snart är det 2 månader sedan vi hade premiär! Vi har blivit som en stor familj. Och det är svårt att skiljas från familjen, men jag hoppas och önskar att vi kommer att spela teater tillsammans igen i framtiden och inte glömma varandra.

Let's make it an urban legend:
Flickorna slutade aldrig att spela den där teatern. De spelade varje kväll och spelar än idag på den gamla teatern med 120 gråa stolar som enligt teorier varit röda en gång i tiden.

/Panni